ADHD-filer
Tänk dig,
du kör på en motorväg med 3 filer. Alla pekar mot samma mål, så du fortsätter att köra. Någon bakom tutar och blinkar, tycker att du kör för sakta. En annan kör om fort som sjutton i filen bredvid.
En gammal bil från -59 kör förbi och brummar med sin V8 samtidigt som bilen tutar bakom dig och uppmanar dig att köra fortare än vad du klarar av.
Några hundra meter framför dig ser du vägarbetsskyltar som blinkar och hastigheten sänks till 50km/h. Han bakom dig ser inte att farten måste saktas ner, utan börjar bli allt mer otålig.
Filen du kör på just nu blir avstängd vid skyltarna som blinkar, du tvingas byta fil till vänster. Det går ganska bra, men det blir mycket att hålla reda på. När du kryper förbi arbetsplatsen så borrar dom i asfalten och gör ett fruktansvärt oväsen, samtidigt som han bakom dig tutar och V8an bredvid dig tjuter min sin motor.
Du kan ändå, trots kaoset, se lugn ut på insidan medan det är härdsmälta inombords.
Du blinkar efter arbetsplatsen, lägger dig tillbaka i höger fil. Målet på dom här tre filerna är fortfarande detsamma.
Helt plötsligt så kör du förbi en avfart, som inte var skyltad. Det var där, visade sig, att du skulle svängt av. Hade du missat skylten eller hade ditt inre kaos tvingat dig att sortera vad som var viktigast för att inte bryta ihop?
Avfarten var det som gjorde att bägarn rann över, det var ditt mål, och nu kan du inte vända. Du har inte verktygen att veta hur du ska hantera situationen, utan du tvingas planlöst åka vidare mot ett mål som du inte längre vet vart det bär. Du blir den där bilisten som blir ilsken, som planlöst kör utan vara uppmärksam på vad som händer utanför din bil.
Du blir som bilisten bakom dig, du blir bilisten som är irriterad över alla andra för att du inte vet hur du ska ta dig vidare eller vart du är på väg. Du har ingen som hjälper dig, som visar dig vägen.
Bilen framför dig kör lugnt och verkar veta vart den ska åka, den har en medpassagerare som hjälper till att visa vägen och som hjälper till om någonting oförberett händer. Även om personen som kör missar en avfart, så har denne någon att luta sig tillbaka på, som kan reda upp i situationen så att personen hamnar på rätt körbana igen.
Den här bilisten med en medpassagerare är en person med ADHD som har en person bredvid sig som är kunnig inom området, så som en stödlärare. Som hjälper till om det blir fel, eller när en motgång blir till ett enormt berg.
Den här personen har en person som kan visa vägen, som kan visa genvägar kring en låsning och en motgång.
Men den ensamma personen i bilen, som inte har någon vägvisare, blir till en person som känner sig osäker och utlämnad. Som blir irriterad och inte har någon plan hur den ska ta sig vidare.
Trafiken runtomkring bilen symboliserar alla ljud och bilder som kan vara störande i en vardag för en person som har koncentrationssvårigheter. Ett stökigt klassrum blir som en bullrig trafik och till slut blir det för mycket och bägaren rinner över.
Det är fruktansvärt viktigt att en vägvisare i tidig ålder finns och uppmärksammar barn som behöver hjälp att sätta ramar och hjälper till när det börjar gå åt fel håll innan det gör det helt och hållet.
Ett barn ska inte behöva falla mellan stolarna eller få hjälp när det redan är försent.
Det ska inte gå så långt att en elev inte klarar målen i skolan, för att det var det som krävdes för att denne skulle få hjälp, för då blir steget ännu längre att komma ikapp.
En person med ADHD kör bland flera filer samtidigt, så länge inte bägaren rinner över så går det som smort, men tillkommer det för många utmaningar och för mycket stök runtomkring och ingen är där och kan ta emot en när man faller så är det kört.
Kan man förebygga, så ska man göra det. Man ska inte vänta tills det är för sent, det är en fruktansvärt filosofi som många skolor har.
du kör på en motorväg med 3 filer. Alla pekar mot samma mål, så du fortsätter att köra. Någon bakom tutar och blinkar, tycker att du kör för sakta. En annan kör om fort som sjutton i filen bredvid.
En gammal bil från -59 kör förbi och brummar med sin V8 samtidigt som bilen tutar bakom dig och uppmanar dig att köra fortare än vad du klarar av.
Några hundra meter framför dig ser du vägarbetsskyltar som blinkar och hastigheten sänks till 50km/h. Han bakom dig ser inte att farten måste saktas ner, utan börjar bli allt mer otålig.
Filen du kör på just nu blir avstängd vid skyltarna som blinkar, du tvingas byta fil till vänster. Det går ganska bra, men det blir mycket att hålla reda på. När du kryper förbi arbetsplatsen så borrar dom i asfalten och gör ett fruktansvärt oväsen, samtidigt som han bakom dig tutar och V8an bredvid dig tjuter min sin motor.
Du kan ändå, trots kaoset, se lugn ut på insidan medan det är härdsmälta inombords.
Du blinkar efter arbetsplatsen, lägger dig tillbaka i höger fil. Målet på dom här tre filerna är fortfarande detsamma.
Helt plötsligt så kör du förbi en avfart, som inte var skyltad. Det var där, visade sig, att du skulle svängt av. Hade du missat skylten eller hade ditt inre kaos tvingat dig att sortera vad som var viktigast för att inte bryta ihop?
Avfarten var det som gjorde att bägarn rann över, det var ditt mål, och nu kan du inte vända. Du har inte verktygen att veta hur du ska hantera situationen, utan du tvingas planlöst åka vidare mot ett mål som du inte längre vet vart det bär. Du blir den där bilisten som blir ilsken, som planlöst kör utan vara uppmärksam på vad som händer utanför din bil.
Du blir som bilisten bakom dig, du blir bilisten som är irriterad över alla andra för att du inte vet hur du ska ta dig vidare eller vart du är på väg. Du har ingen som hjälper dig, som visar dig vägen.
Bilen framför dig kör lugnt och verkar veta vart den ska åka, den har en medpassagerare som hjälper till att visa vägen och som hjälper till om någonting oförberett händer. Även om personen som kör missar en avfart, så har denne någon att luta sig tillbaka på, som kan reda upp i situationen så att personen hamnar på rätt körbana igen.
Den här bilisten med en medpassagerare är en person med ADHD som har en person bredvid sig som är kunnig inom området, så som en stödlärare. Som hjälper till om det blir fel, eller när en motgång blir till ett enormt berg.
Den här personen har en person som kan visa vägen, som kan visa genvägar kring en låsning och en motgång.
Men den ensamma personen i bilen, som inte har någon vägvisare, blir till en person som känner sig osäker och utlämnad. Som blir irriterad och inte har någon plan hur den ska ta sig vidare.
Trafiken runtomkring bilen symboliserar alla ljud och bilder som kan vara störande i en vardag för en person som har koncentrationssvårigheter. Ett stökigt klassrum blir som en bullrig trafik och till slut blir det för mycket och bägaren rinner över.
Det är fruktansvärt viktigt att en vägvisare i tidig ålder finns och uppmärksammar barn som behöver hjälp att sätta ramar och hjälper till när det börjar gå åt fel håll innan det gör det helt och hållet.
Ett barn ska inte behöva falla mellan stolarna eller få hjälp när det redan är försent.
Det ska inte gå så långt att en elev inte klarar målen i skolan, för att det var det som krävdes för att denne skulle få hjälp, för då blir steget ännu längre att komma ikapp.
En person med ADHD kör bland flera filer samtidigt, så länge inte bägaren rinner över så går det som smort, men tillkommer det för många utmaningar och för mycket stök runtomkring och ingen är där och kan ta emot en när man faller så är det kört.
Kan man förebygga, så ska man göra det. Man ska inte vänta tills det är för sent, det är en fruktansvärt filosofi som många skolor har.
Kommentarer
Skicka en kommentar