..:E R G O:..

Trötthet, det finns många olika varianter. Man kan vara trött på morgonen för att det är måndag, men piggnar till sig. Man kan vara trött för att det har varit stressigt på jobbet, men vaknar upp piggare på helgen. Det är den vanliga tröttheten. Den där tröttheten som kan göra en något lat, som vill göra att man drar sig i en den varma, goa sängen. Det är den där tröttheten som går att vila bort. Men, så finns den där tröttheten som aldrig går bort. Man somnar med den, man vaknar med den och man går igenom dagen med den. Man blir inte piggare, även om man skulle sova dygnet runt så blir man fortfarande inte trött, utan behovet av att vila hjärnan är ändå stort. Min trötthet är ett stort hinder i min vardag, den gör mig ofokuserad, trögstartad och känslomässigt instabil. Jag kan skratta, gråta och vara arg samtidigt, eftersom kroppen inte har någon balans. Det är skönt med en sovmorgon, även om jag inte blir pigg, men min hjärna hinner starta i ett tempo som den själv klar...

Tänk dig, du kör på en motorväg med 3 filer. Alla pekar mot samma mål, så du fortsätter att köra. Någon bakom tutar och blinkar, tycker att du kör för sakta. En annan kör om fort som sjutton i filen bredvid. En gammal bil från -59 kör förbi och brummar med sin V8 samtidigt som bilen tutar bakom dig och uppmanar dig att köra fortare än vad du klarar av. Några hundra meter framför dig ser du vägarbetsskyltar som blinkar och hastigheten sänks till 50km/h. Han bakom dig ser inte att farten måste saktas ner, utan börjar bli allt mer otålig. Filen du kör på just nu blir avstängd vid skyltarna som blinkar, du tvingas byta fil till vänster. Det går ganska bra, men det blir mycket att hålla reda på. När du kryper förbi arbetsplatsen så borrar dom i asfalten och gör ett fruktansvärt oväsen, samtidigt som han bakom dig tutar och V8an bredvid dig tjuter min sin motor. Du kan ändå, trots kaoset, se lugn ut på insidan medan det är härdsmälta inombords. Du blinkar efter arbetsplatsen, lägg...

En rutin till en annan. Det är vardag, det är jobb, det är hem och sen helg. Helgen består av sina rutiner och vardagarna sina rutiner. Det är skrämmande, men samtidigt utmanande. Ibland är det rentutav utmattande. Ibland får jag mycket positiv, ibland, vissa dagar, får jag negativa känslor av att vara rutinstyrd då mitt liv inte kan gå på rutin, mer än dom fasta sakerna som mattider. Jobbet är detsamma, men ändå varierande. När man lyfter luren, uppdaterar systemet, så vet man aldrig vad man får möta eller vilka utmaningar som hoppar på en. Det är givande, men även uttömmande. Jag jag känner mig inspirerad, jag känner mig trött. Jag känner lust, jag känner sorg. Jag känner uppgivenhet, jag känner mig fylld med skratt. Jag känner mig påhittig, jag känner mig nere. Jag känner mig nöjd, jag känner mig missnöjd. Jag vill så mycket, men jag orkar inte lika mycket som jag vill.  Jag vill förändra, jag vill rygga undan. Jag vill försvara, förklara och v...

Barn är inte jobbiga för att dom vill vara jobbiga. Vi sätter ordet jobbigt när barnen gnäller, när barnen bråkar, när barnen tjatar och när barnen tycker hela världen är jobbig. Just då, då är världen jobbig för dom - men dom är inte jobbiga. Just när barnet gråter för att dom inte får som dom vill - då är dom inte jobbiga, dom utvecklas för att bli en stark individ som kommer utveckla en bra självkänsla om den tillåts. När barnet vill synas och höras, är det för att den vill bli sedd - inte för att vara jobbig. Barn skrattar dig inte i ansiktet för att vara jobbig när du är arg över någonting som barnet har gjort, barnets skyddsmekanism kickar igång. Inget barn är jobbigt, lyssna istället, uppmärksamma dennes behov. Kanske är just ditt barn i behov av speciellt stöd, eller kanske till och med du själv? Idag spelade vår son ett spel på datorn, det gick inte riktigt som han ville. Han blev jättearg, kunde inte fokusera på omvärlden. En del barn kan bli arga över spel, absol...

Livet är oförutsägbart, antagligen är det därför jag har kämpat hela livet med att utforska och orka med att ta mig framåt, just för att kunna se vad som finns runt hörnet. Runt flertal av hörnen så har jag hamnat på fel väg, gått in i gränder där det inte synts till någon utväg. Kämpar man tillräckligt länge, så hittar man alltid en väg ut, kanske inte den snabbaste och mest effektiva, utan man får kämpa sig fram i lera, spindelväg och trånga utrymmen som kan skrämma livet ur en, men det är ändå en utväg som leder fram till något mer fritt och välkomnande. Ni som känner till mig historia och alla mina motgångar kan inte säga annat än att jag är ett levande bevis att dom lätta vägarna ut är inte alltid dom bästa och lätta att hitta, utan man får räkna med att ta svåra beslut och ta dom svåra vägarna fram, även om dom är långsamma och man smutsar ner sig på vägen. Jag har levt i tron länge om att jag inte är värdig någonting annat än nederlag, att luften inte är min att andas. Det...