Ska en barndom gå förbi?
Ska en barndom behöva gå förbi, när vården sparar, när vården sviker och när vården vacklar? Ska en bardom behöva gå förbi, för att skolan inte ser, för att dom inte vill agera, för att dom sparar? Ska ett barn gå undernärd i väntan på att vårdköerna minskar? Ska ett barn må dåligt, både psyksikt och fysiskt i väntan på ett agerande? Ska en familj rasa samma, för att inga insatser finns, för att dom uteblir? För att det inte finns någon samordning, inga rutiner. Vem ska hjälpa den som hjälper – när denna faller? Ska personen då sålla sig i vårdkön som alla andra? Ska familjen falla samman, för att det inte finns resurser? Tro att man kämpar, sliter sig trött. Slår sig matt med huvudet i väggen. Man gråter i hemlighet, man river upp sig inombords. Man kämpar dag och natt, för att få det att fungera. Ska syskonens barndom gå förbi, för att insatser inte finns till det barn som har en diagnos? Ska verkligen en diagnos föröda en familj, för att ingen instans fungerar? Ska barnet med diag...