Kära barn
Jag vill skydda dig från allting som gör ont, jag vill torka blodet från ditt knä när du ramlat och jag vill torka tåren som rinner på kinden. Jag vill vagga dig till sömns, så du somnar lugnt och risken för mardrömmar försvinner. Men om mardrömmen ändå skulle komma, så vill jag smeka dig på kinden och viska tyst att allting kommer bli bra. Jag vill gå hand i hand med dig, lämna av dig på skolgården och se dig lyckligt springa iväg för att möta dina vänners leende. Jag vill höra om din dag, om det bra – om det dåliga. Men nu är verkligheten inte som jag föreställde mig den dagen jag fick upp dig i min famn för första gången, verkligheten anpassade sig inte efter förväntningarna, efter det man önskade för dig. Du låter mig sällan torka dina tårar, du gömmer dom så att jag inte ska se. Dina sår vill du inte att jag ska plåstra om, du drar ner tröjan över dom istället. Jag v aggar dig inte till sömns, du får hjälp av en tablett att komma til...