..:E R G O:..

Låt oss prata om sorg utan att lägga in några värderingar. När det inte riktigt blev som man tänkte, föräldraskapet. Ett tabubelagt ämne. Redan när plusset visas på stickan när man blivit gravid så börjar värderingarna hagla in. Man som kvinna ska acceptera det dåliga måendet man går igenom, vara tacksam över kroppens fantastiska funktion att skapa ett liv från ett litet ägg och en sperimie som är mikroskåpisk. Man går igenom en livsförändring, man får bristningar, spyr om vartannat, foglossning, ökad eller totalt minskad sexlust och till och med avsmak för sex. Man gråter utan anledning, man tappar hår, man får cravings. Man går upp i vikt, samlar på sig vätska. Man får svårt att sova. Man kan få som mig, ett diskbråck – hamna i rullstol. Inte sova på flera månader, hamna på sjukhus för att bli övervakad att förlossningen inte ska starta i förtid. Man ska acceptera att behöva skiljas från övriga i familjen, för att ligga inne på övervakning med kortisontabletter i beredskap. Man kan ...

Hur kan vi få bort den psykosomatiska stressen från våra barn  med funktionsnedsättningar ?  Ett barn som lever med låg självkänsla och dålig självkännedom hamnar ofta utanför och får problem med depression och ångest. Har man dessutom andra funktionsnedsättningar som bland annat autism och adhd, så förvärras oftast den psykosomatiska sjukdomsbilden.  Huvudvärk, migrän, magont, kräkningar, trötthet.  Hur ska man kunna motivera ett barn med ovanstående problem, som dessutom ovanpå detta, har ett funktionshinder som stör både koncentrationen och ökar sensitivteten för intryck, att gå till skolan som inte är anpassad för dom?  Skolan är en gammaldags industri som är uppbyggd efter att alla ska arbeta som förr. Man ska gå dit och lära sig, sitta stilla och anpassa sig. Man går på rast, och man går hem. Upp nästa dag för att göra om samma enformiga mönster.  I den här smala ramen ska alla barn få plats, och dom som faller utanför ramen bemödas inte att kämp...

Jag vill skydda dig från allting som gör ont, jag vill torka blodet från ditt knä när du ramlat och jag vill torka tåren som rinner på kinden.  Jag vill vagga dig till sömns, så du somnar lugnt och risken för mardrömmar försvinner. Men om mardrömmen ändå skulle komma, så vill jag smeka dig på kinden och viska tyst att allting kommer bli bra.  Jag vill gå hand i hand med dig, lämna av dig på skolgården och se dig lyckligt springa iväg för att möta dina vänners leende.   Jag vill höra om din dag, om det bra – om det dåliga.  Men nu är verkligheten inte som jag föreställde mig den dagen jag fick upp dig i min famn för första gången, verkligheten anpassade sig inte efter förväntningarna, efter det man önskade för dig.  Du låter mig sällan torka dina tårar, du gömmer dom så att jag inte ska se. Dina sår vill du inte att jag ska plåstra om, du drar ner tröjan över dom istället.  Jag v aggar dig inte till  sömns, du får hjälp av en tablett att komma til...