Underbara barn
Jag vet att det är svårt för dig, med eller utan ADHD, vad utredningen än visar, så är du alltid mitt barn. Jag vet att ibland så fungerar inte allt, och då låser du dig och vet inte hur du ska ta dig ur det. Jag vet att jag kan kan bli arg och uppgiven, men det är för att jag inte vet hur jag ska hjälpa dig att ta dig ur din låsning - och jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur min låsning. Jag älskar dig, även när du är arg och bara skriker i frustration. Det kan vara att ditt ägg har hamnat fel och ramlat ner lite på bordet, det kan vara när någon råkar trampa på någonting som är ditt. Det kan även handla om att rutiner avviker, som när någon i familjen har kalas. Det blir inte riktigt som det brukar, och jag vet att din hjärna försöker processa det här och hitta genvägar till att hantera det som inte är som det brukar. Jag försöker förbereda dig för det som ska komma, men även om du är förberedd så är förväntningarna det som sätter stopp och det som besvärar. Jag ber om ...