Inlägg

Låt oss prata om sorg inom familjen

Låt oss prata om sorg utan att lägga in några värderingar. När det inte riktigt blev som man tänkte, föräldraskapet. Ett tabubelagt ämne. Redan när plusset visas på stickan när man blivit gravid så börjar värderingarna hagla in. Man som kvinna ska acceptera det dåliga måendet man går igenom, vara tacksam över kroppens fantastiska funktion att skapa ett liv från ett litet ägg och en sperimie som är mikroskåpisk. Man går igenom en livsförändring, man får bristningar, spyr om vartannat, foglossning, ökad eller totalt minskad sexlust och till och med avsmak för sex. Man gråter utan anledning, man tappar hår, man får cravings. Man går upp i vikt, samlar på sig vätska. Man får svårt att sova. Man kan få som mig, ett diskbråck – hamna i rullstol. Inte sova på flera månader, hamna på sjukhus för att bli övervakad att förlossningen inte ska starta i förtid. Man ska acceptera att behöva skiljas från övriga i familjen, för att ligga inne på övervakning med kortisontabletter i beredskap. Man kan ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hur kan vi få bort den psykosomatiska stressen från våra barn med funktionsnedsättningar?

Hur kan vi få bort den psykosomatiska stressen från våra barn  med funktionsnedsättningar ?  Ett barn som lever med låg självkänsla och dålig självkännedom hamnar ofta utanför och får problem med depression och ångest. Har man dessutom andra funktionsnedsättningar som bland annat autism och adhd, så förvärras oftast den psykosomatiska sjukdomsbilden.  Huvudvärk, migrän, magont, kräkningar, trötthet.  Hur ska man kunna motivera ett barn med ovanstående problem, som dessutom ovanpå detta, har ett funktionshinder som stör både koncentrationen och ökar sensitivteten för intryck, att gå till skolan som inte är anpassad för dom?  Skolan är en gammaldags industri som är uppbyggd efter att alla ska arbeta som förr. Man ska gå dit och lära sig, sitta stilla och anpassa sig. Man går på rast, och man går hem. Upp nästa dag för att göra om samma enformiga mönster.  I den här smala ramen ska alla barn få plats, och dom som faller utanför ramen bemödas inte att kämp...
Skicka en kommentar
Läs mer

Kära barn

Jag vill skydda dig från allting som gör ont, jag vill torka blodet från ditt knä när du ramlat och jag vill torka tåren som rinner på kinden.  Jag vill vagga dig till sömns, så du somnar lugnt och risken för mardrömmar försvinner. Men om mardrömmen ändå skulle komma, så vill jag smeka dig på kinden och viska tyst att allting kommer bli bra.  Jag vill gå hand i hand med dig, lämna av dig på skolgården och se dig lyckligt springa iväg för att möta dina vänners leende.   Jag vill höra om din dag, om det bra – om det dåliga.  Men nu är verkligheten inte som jag föreställde mig den dagen jag fick upp dig i min famn för första gången, verkligheten anpassade sig inte efter förväntningarna, efter det man önskade för dig.  Du låter mig sällan torka dina tårar, du gömmer dom så att jag inte ska se. Dina sår vill du inte att jag ska plåstra om, du drar ner tröjan över dom istället.  Jag v aggar dig inte till  sömns, du får hjälp av en tablett att komma til...
Skicka en kommentar
Läs mer

Om alla skulle få utskrivet tyngdtäcke så skulle välfärden raseras.

Mental trötthet, en trötthet som du inte kan sova bort. Tänk dig, att varje morgon när du vaknar, så är du tröttare än vad du var när du gick och la dig. Tänk dig, att förväntas att prestera precis som alla andra. Du ska ta hand om dig själv och familjen, precis som alla andra. Du ska hämta på fritids, på dagis - på skola. Du ska köra till aktiviteter, du ska ut med hunden, handla, laga mat, tvätta och se till att barnen - och du själv, hinner in o duscha. Du ska orka packa gympapåsar, fixa tvätten och städa. Du ska sedan också orka fungera socialt, och orka förklara dig varför du faktiskt inte umgås med någon på fritiden. Vadå fritid?  Sen den 30 Oktober så har jag testat på olika mediciner för att komma tillrätta med vissa svårigheter man har när man har just ADHD. Jag har testat Concerta - jag blev deprimerad, ångestladdad och stressad. Jag testade Medikinet - jag kunde inte längre äta och fick ont i magen Jag testade Elvanse - hjärnan blev piggare, men min sömn ...
Skicka en kommentar
Läs mer

ADHD i affekt - att vara glad, ledsen och arg på samma gång.

Jag ser ditt leende, ditt busiga leende när jag hämtar dig. Idag sitter du inte instängd i ett klassrum, längst in i hörnet med iPad och hörlurar. Idag sitter du på golvet och väntar på att jag ska vänta dig, framför kapprummet. Du berättar att du tycker att du tycker det är snyggt med pannband, så att luggen står upp. Jag kan bara hålla med om att du är den vackraste pojken och sonen man kan ha. Mitt hjärta värms upp efter en gråmulen dag. Du, jag och din syster vandrar mot bilen. Ni har så mycket att berätta, om vad som har hänt och hur maten smakade. Vi kommer hem, du skrattar och är glad. Du har förvandlat dig till en ninja. Du ber mig blunda, så jag inte ser att du springer till ett annat ställe, för du vill att jag ska tro att du transporterade dig dit utan att springa. Jag öppnar mina ögon, jag tappar hakan och utbrister "MEN, hur kom du dit bort, du var ju nyss här"! Du ler, dina ögon glittrar. Du är på ditt bästa humör. Du försöker busa med lillasyster till ...
En kommentar
Läs mer

Ska en barndom gå förbi?

Ska en barndom behöva gå förbi, när vården sparar, när vården sviker och när vården vacklar? Ska en bardom behöva gå förbi, för att skolan inte ser, för att dom inte vill agera, för att dom sparar? Ska ett barn gå undernärd i väntan på att vårdköerna minskar? Ska ett barn må dåligt, både psyksikt och fysiskt i väntan på ett agerande? Ska en familj rasa samma, för att inga insatser finns, för att dom uteblir? För att det inte finns någon samordning, inga rutiner. Vem ska hjälpa den som hjälper – när denna faller? Ska personen då sålla sig i vårdkön som alla andra? Ska familjen falla samman, för att det inte finns resurser? Tro att man kämpar, sliter sig trött. Slår sig matt med huvudet i väggen. Man gråter i hemlighet, man river upp sig inombords. Man kämpar dag och natt, för att få det att fungera. Ska syskonens barndom gå förbi, för att insatser inte finns till det barn som har en diagnos? Ska verkligen en diagnos föröda en familj, för att ingen instans fungerar? Ska barnet med diag...
Skicka en kommentar
Läs mer

Nej, jag var inte dum i huvudet - jag valde inte att bli en alkoholist som tonåring.

Personer med reell kompetens från verkligheten och livet är dom som kan berätta hur det är, inte filosofier eller annat hitte' på. En enkelspårig tro är som att köra två tåg - mot varandra på ett enkelspår - det fungerar inte liksom så bra. Man kan tycka och tro om mycket, man kan dela med sig av vad man tror  - MEN, om så är läget att det är något av det man säger, som kan trampa någon på tårna som sitter på verklig kompetens av egna erfarenheter, så får ni för sjutton ge lite vika och lyssna istället för att dränka personen med filosofier och tankar. Allting som man lär sig i böcker, som är skrivet i text stämmer inte alltid överens med vad som faktiskt är sant, ibland är det så långt ifrån som det bara går. Det är som att beskriva i en bok att "såhär fungerar en adhd-människa", japp.. För det finns bara EN TYP av människa som har adhd. Right? Det är som att säga att INGEN person som har autism klarar av att ha ögonkontakt. Jag tänker inte peka ut någon spe...
Skicka en kommentar
Läs mer